Projekt: Extracellulära vesiklar som sjukdomsmarkörer och som måltalva för behandling i urinblåsecancer
Forskare: Susanne Gabrielsson, professor
Forskningsinstitut: Karolinska Institutet
Anslag: 2023
Bakgrund
Urinblåsecancer dödar ca 700 personer per år i Sverige, men mångdubbelt fler påverkas eftersom många måste operera bort sin urinblåsa. Den är tre gånger så vanlig hos män som hos kvinnor, och är den 7:e vanligaste cancern hos män. Tyvärr har diagnosen och överlevnadsgraden för urinblåscancer inte förbättrats under de senaste 15 åren. Rökning och miljöexponering för kemikalier, till exempel på arbetsplatsen, men också för arsenik i miljön, är de största riskfaktorerna. Patienter där cancern har trängt in i muskeln runt urinblåsan har dålig prognos på grund av metastatisk spridning, med höga återfall även efter avlägsnande av urinblåsan (cystektomi). Om man visste vilka patienter som svarar på cellgifter eller inte, skulle man kunna bestämma vilka som ska få cellgifter innan operation och vilka som behöver genomgå cystektomi direkt. Detta skulle spara ovärderliga veckor för dessa patienter och minska risk för spridning. Vi behöver bättre sjukdomsmarkörer för detta. Även markörer för att hitta tidig cancer direkt i urinen skulle underlätta diagnos och tidig behandling.
De flesta celler i kroppen kan släppa ut små bubblor av cellmembran, exosomer, även kallade extracellulära vesiklar (EV). De består av ett membran och innehåller en massa information i form av proteiner, fettsyror och RNA som kan reglera funktion och aktivering av mottagarcellerna. EVs finns i kroppsvätskor, och man kan producera EVs i provrör. EVs kan då ha liknande funktion som hela celler, men fortfarande förstår man inte helt hur de fungerar. EVs från immunceller som odlas i provrör kan stimulera immunsvar och därmed t.ex. hämma tumörtillväxt, och detta testas nu i kliniska studier mot cancer. Däremot verkar EVs från cancerceller hämma immunförsvaret som då stängs av och därmed inte kan döda cancercellerna.
Frågeställningar och projekt
Vi vill kartlägga vilka proteiner och enzymer som finns i EVs från urinblåscancerpatienter. Vi tror att EVs kan bidra till att cancer sprids, och vi vill förstå dessa mekanismer. Vi gör detta genom att samla EVs från urin och analyserar hela proteininnehållet i dessa EVs. När vi sedan får fram ett antal kandidatproteiner, byter vi till en metod där vi tittar på kombinationer av proteiner på enskilda EVs. Vi tror att EVs som utsöndras från cancercellerna och som hittas i urinen kan användas som markörer för om man kommer svara på cellgifter eller ej. Därför vill vi utveckla metoder för att studera dessa i detalj, och därmed kanske hitta nya tester för cancer, och för om man kommer svara på behandling eller om man ska ta bort urinblåsan direkt.
För att studera den funktionella betydelsen av dessa proteiner på EVs, tillsätter vi EVs till immunceller eller cancerceller och mäter hur de reagerar. Genom att blockera enskilda proteiner på dem kan vi se vilka proteiner som är ansvariga för effekten.
Betydelse
EVs är som en flaskpost som cellen skickar ut, och de innehåller information om avsändar- och mottagarcellen, samt har ett budskap. Om vi förstår hur de fungerar i cancer, kanske vi kan hitta sätt att stänga av dessa, och därmed få nya sätt att behandla cancer. EVs från urin eller blod skulle dessutom kunna bli ett nytt diagnostiskt test för att se hur sjuk patienten är, eller hur den ska behandlas. Ett enkelt men säkert urin- eller blodtest skulle minska risken för onödig eller felbehandling, och skulle kunna leda till minskat lidande för patienten och lägre kostnader för sjukvården och samhället.