Att våga be om hjälp

Foto bakifrån på kvinna som viker papper

Gugge fyller snart 75 år. Hela sitt liv har hon varit skonad från sjukdomar. Men för sju år sedan drabbades hon av cancer. Vi har pratat med henne om att våga be om hjälp.

När Gugge fick beskedet att hon drabbats av en aggressiv cancer i tjocktarmen förändrades hennes liv drastiskt. Behandlingarna som följde gav henne svåra biverkningar och påverkade henne både fysiskt och mentalt.

För ett tag sedan fick Gugge veta att det inte längre fanns några spår kvar av cancern i hennes kropp. Fastän det var ett glädjande besked hade Gugge svårt att känna sig glad.

-Till en början ville jag inte tro det. När alla behandlingar var klara blev jag deprimerad. Trots att jag borde hoppat jämfota av glädje så blev jag ledsen, jag hade så svårt att tro att det var sant, berättar Gugge.

Gugge beskriver sig som en person som alltid varit pigg och sällan sjuk. Men cancerbeskedet gjorde att hon hade svårt att känna igen sig själv.  Nu var det hon som behövde stöd och hjälp, något hon inte var bekväm med.

-Jag har alltid varit den som stöttat andra. Nu var jag tvungen att lära mig be om hjälp, säger hon.

Gugge var öppen och berättade för sina vänner om cancern.  De har stöttat och funnits där för henne när det var som tuffast. Cancern är nu borta men det kommer behöva göras kontroller för att hålla koll på att cancern inte kommer tillbaka. Cellgiftsbehandlingarna har gett Gugge bestående biverkningar som gör att hon får svårt att gå utan stöd och ibland blir det även svårt för henne att prata. Men Gugge är ändå optimistisk.

-Så länge jag slipper cancern är det smällar man får ta. Jag har så mycket glädje i mitt liv – mina barn och mina barnbarn, säger Gugge.

Tack vare sin kurator fick Gugge veta var det fanns hjälp att få som cancerdrabbad. Cancer- och allergifonden har stöttat Gugge med kostnader för mediciner och ett par nya skor som gör det lättare för henne att kunna gå.

-Som pensionär har man inte mycket pengar i portmonnän. Jag är så tacksam för er hjälp, den betyder verkligen jättemycket, säger Gugge innan vi avslutar samtalet och hon ger sig iväg på en promenad.