”Varje individ är unik, så rehabiliteringen måste också vara det”
Hur ska sjukvården bäst kunna hitta de patienter som behöver mest stöd och rehabilitering och hur ska stödet utformas för att ge bästa möjliga effekt hos individen? Det är frågor som Marlene Malmström och hennes forskargrupp vid Lunds universitet ställer sig i projektet RE-SCREEN med fokus på bröstcancerpatienter.
– I grunden kan man säga att dagens sjukvård använder sig av den bästa och senaste tekniken och medicinen vilket förstås är bra, men när det gäller rehabiliteringen utgår man sällan från individens enskilda behov. Vi tror att det är ett perspektiv som måste bli mycket tydligare i vården, berättar Marlene.
Marlene Malmström är legitimerad sjuksköterska, doktor i medicinsk vetenskap, FOUU-Ledare vid VO gastroenterologi och kirurgi och forskare vid Palliativt Utvecklingscentrum och Institutionen för hälsovetenskaper vid Lunds universitet. 2018 sökte och fick Marlene medel från Cancer- och allergifonden för projektet RE-SCREEN som efter avklarad FAS-1 nu är inne i nästa steg. Projektet inleddes 2015 med en systematisk genomgång av bröstcancerforskningen med målsättningen att tydligt och konkret kunna ge vägledning till vilken typ av rehabilitering som fungerar.
– Paradoxalt nog är det problematiskt att det finns så mycket forskning på rehabilitering vid bröstcancer, det är praktiskt omöjligt för de som arbetar med vården och patienterna att kunna hålla sig uppdaterade och ta till sig allt. Därför behövs den här typen av praktisk vägledning som första delen i vårt projekt handlade om.
Projektet fortsatte under slutet av 2018 som en interventionsstudie där man testar och utvärderar effekten av screeningbaserad selektion av patienter med behov av utökat stöd och rehabilitering vid bröstcancerbehanding.
– Man kan säga att vi kollar på hela kedjan av vårdinsatser och vårdorganisationens förutsättningar för att kunna individanpassa behandlingen så mycket som möjligt. Det finns många gånger väldigt hög kompetens inom olika områden med specialister inom kirurgi, onkologi mm, men det är svagare när det gäller helhetsperspektivet av patienten. Hur kan vården på bästa sätt hitta de individer som behöver specifika vårdinsatser och hur hjälper vi dem? Samma vård är helt enkelt inte bra för alla, menar Marlene.
Totalt ska 950 patienter ingå i studien som beräknas ta cirka två och ett halvt år att genomföra. Många patienter har varit positiva till deltagande.
– Intresset är stort och bland de som vill vara med så lottar vi så att vi får jämförbara grupper. För vården av de patienter som ingår i studien använder vi screening-verktyg för att hitta de patienter som har utökade behov av stöd och vårt beslutsstöd för att individanpassa vården. Sedan sker utvärderingen av projektet i olika steg där vi tittar på livsstil, återhämtning, hur snabbt man kan återgå till arbete och en rad andra faktor. Vi har även med anhörigperspektivet där familjemedlemmar intervjuas om sin upplevelse av behandlingen och vårdkedjan.
Marlene berättar att hon redan under sin utbildning till sjuksköterska insåg att hon ville arbeta med förbättringar inom vårdkedjan och individanpassad vård. Hennes doktorsavhandling tog avstamp i frågan vad som händer om sjukvården utgår från patientens behov snarare än det medicinska under uppföljning efter cancerkirurgi, en avhandling som togs väl emot och vars resultat till stor del kunde appliceras direkt i vården.
– Det finns så mycket att vinna på det här, både ur samhällsperspektiv och för den enskilda individen. Lyckas vi identifiera det individuella vårdbehovet och ge rätt vård kommer samhället spara stora resurser samtidigt som vårdresurserna läggs på rätt ställe. Men för det behövs ett helikopterperspektiv på varje patient där de olika specialisterna inte arbetar isolerat i sina respektive stuprör, säger Marlene.
Flera publikationer är på väg från forskargruppen och Cancer- och allergifonden ser med stort intresse fram emot resultaten från studien.
Foto: Åsa Hansdotter