Projekt: Tumörspecifika T-celler i pankreascancer
Forskare: Helen Kaipe, docent
Forskningsinstitut: Karolinska Institutet
Anslag: 2025
Om projektet
Vilken sjukdom gäller dina studier?
Bukspottkörtelcancer är en av de mest aggressiva typerna av cancer, med en femårsöverlevnad på endast ca 10%.
Till skillnad från flera andra cancerformer har immunterapi ännu inte visat sig vara en effektiv behandling. Runt tumören bildas ett lager av bindvävceller, fibroblaster, som kan förhindra kemoterapi och kroppens egna immunceller från att nå fram för att döda tumören. T-celler har potentiellt förmåga att döda cancerceller, men miljön i tumören hämmar T-cellers funktion.
Hur kommer du att genomföra projektet?
Vi har kartlagt immunceller i bukspottkörteltumörer från patienter och våra data visar att T-celler som potentiellt har
förmåga att döda tumörceller finns i tumörvävnaden hos vissa patienter. Våra resultat indikerar också att denna undergrupp av T-celler är associerad med bättre överlevnad hos patienter med bukspottkörtelcancer. Dock uppvisar T-cellerna i tumören tecken på cellulär utmattning. Vi kommer nu studera dessa T-celler i detalj samt undersöka möjligheterna att öka deras aktivitet. Vi utforskar även om tumörspecifika T-celler finns i patientens blod, där de potentiellt kan vara mindre utmattade, och om dessa kan expanderas in vitro för att i framtiden utveckla mer effektiva T-cellsterapier. Vidare kommer vi studera hur tumörassocierade fibroblaster påverkar T-cellernas funktion och undersöker om blockering av den immunhämmande mediatormolekylen adenosin kan öka T-cellerna reaktivitet.
Vad hoppas du uppnå med projektet?
Med den snabba utvecklingen av T-cellsbaserade behandlingar är det avgörande att fördjupa vår förståelse av hur tumören och dess bindväv påverkar immunceller. Vår förhoppning är att denna studie ska leda till en ökad förståelse för hur T-celler interagerar med sin omgivning i bukspottkörtelcancer och att vi identifierar faktorer som kan öka deras aktivitet.
Genom att studera tumörspecifika T-celler både i tumörvävnad och blod hoppas vi kunna upptäcka mindre utmattade T-celler som kan expanderas för framtida T-cellsterapier.
Vi förväntar oss även att studien ska ge ny kunskap om den undergrupp av T-celler som visat sig vara associerad med förbättrad överlevnad, vilket kan bana väg för utvecklingen av mer effektiva immunterapier.
Dessutom hoppas vi att studien ska bidra till insikter om hur fibroblaster i tumören hämmar T-cellsfunktionen, och hur blockering av immunhämmande mediatorer, såsom adenosin, kan återaktivera dessa T-celler. I förlängningen strävar vi efter att öka förståelsen för hur vi kan förbättra immunterapier för patienter med bukspottkörtelcancer och därmed förbättra överlevnaden.
Vilken nytta kan dina studier leda till för patienter och inom vilken tidsram?
T-celler spelar en central roll i vårt immunförsvar mot cancer, men trots framgångar med immunterapi mot vissa solida tumörer har det inte skett några större framsteg inom behandlingen av bukspottkörtelcancer.
Genom att öka vår förståelse för hur T-celler interagerar med tumören och dess omgivande bindväv, kan våra studier bidra till att utveckla mer målinriktade behandlingar som stärker eller blockerar dessa interaktioner.
Specifikt hoppas vi att våra upptäckter om en särskild undergrupp av T-celler, som är kopplad till förbättrad överlevnad, kan leda till skräddarsydda immunterapier. Om denna T-cellstyp kan användas som en biomarkör för att förutsäga svar på immunterapi, skulle det ge bättre patientval och behandlingsresultat.
Vi undersöker också möjligheten att expandera dessa tumörspecifika T-celler för att skapa mer effektiva T-cellsterapier.
På längre sikt kan våra studier öppna upp för nya kombinationsterapier, exempelvis genom att kombinera immunterapi med adenosinblockerare för att övervinna tumörens immunsuppressiva miljö. Vi förväntar oss att resultaten från våra studier kan gynna patienter inom en
tidsram på 5–8 år.