Projekt: Extracellulära vesiklar som biomarkörer och mål för terapi i urinblåsecancer
Forskare: Susanne Gabrielsson, professor
Forskningsinstitut: Karolinska Institutet
Anslag: 2025
Om projektet
Vilken sjukdom gäller dina studier?
Urinblåsecancer dödar ca 700 personer per år i Sverige, men mångdubbelt fler påverkas eftersom många fler måste operera bort sin urinblåsa. Trots att man gör det, är det många som får metastaser efteråt. För att kunna operera, behandlar man oftast med cellgifter först, för att krympa tumören. Dock svarar bara vissa på cellgifter, övriga förlorar bara dyrbar tid. Vi behöver hitta markörer för vilka patienter som svarar på cellgifter eller inte. Vi behöver också bättre helt nya behandlingsmetoder.
Hur kommer du att genomföra projektet?
Alla celler kan släppa ut små membranbubblor, extracellulära vesiklar (EVs), som kan skicka information mellan celler.
EVs från cancerceller stänger av immunsvar, och kan därmed bidra till att cancer sprids, medan EVs från immunceller kan stimulera andra immunceller. Vi vill kartlägga vilka proteiner som finns i EVs i urin i urinblåscancerpatienter. När vi får fram ett antal kandidatproteiner, byter vi till en metod där vi tittar på kombinationer av proteiner på enskilda EVs. Vi tror att EVs som utsöndras från cancercellerna och som hittas i urinen kan användas som markörer för om man kommer svara på cellgifter eller ej. Vi studerar också funktionen av dessa proteiner genom att tillsätta EVs till immunceller, och här hoppas vi kunna hitta nya molekyler som är viktiga för cancerprogression och därmed nya behandlingar.
Vi har samlat in urin från 44 patienter, och vill nu samla in från 100 till för att använda i dessa försök. Vi jämför med urin från friska och de med prostatacancer.
Vad hoppas du uppnå med projektet?
Vårt arbete tror vi kan leda till mer kunskap om hur EVs bidrar till cancerspridning. Detta kan leda till nya tester för tidig cancerupptäckt och för att välja rätt behandling till varje patient. Forskningen kan även leda till nya behandlingsmetoder, antingen genom att målsöka farliga cancer-EVs, eller genom att blockera specifika molekyler på dessa EVs.
Vilken nytta kan dina studier leda till för patienter och inom vilken tidsram?
Om vi får fram kandidatmolekyler på EVs som kan detektera en tumör, alternativt förutsäga behandlingsväg eller prognos, kan detta först testas på Klinisk Immunologi och Transfusionsmedicins laboratorium på Karolinska, som jag är
del av. Detta för att validera tester i en större patientgrupp. Efter detta skulle tester kunna implementeras i vården inom en femårsperiod.
Tidsplan för en metod för att blockera cancer-EVs för att störa tillväxt eller metastasering kan variera beroende på vilken typ av molekyl det rör sig om. Om det är en som kan blockeras av ett redan existerande läkemedel såsom leukotrienhämmare (redan godkänd för allergi) kan det räcka med 3-4 år, om vi ska blockera signalvägar för hur EVs produceras i cellen, pratar vi snarare om 7-10 år.