”Jag hoppas att nästa mamma som sitter bredvid sitt barn och hör orden ”sällsynt och svårbehandlad” också får höra: ”Men vi har en behandling.” Det är allt man vill. Om Moa hade fått sin diagnos om tio år hoppas jag att läkarna hade haft fler verktyg och mer kunskap. Framför allt att hon hade fått mer tid.”
Annette Hansson förlorade sin dotter Moa i DSRCT, en sällsynt och svårbehandlad cancerform. Nästan tre år gick från diagnosen till att Moa dog – och i två och ett halvt av dem visste de att hon inte skulle bli frisk. Här berättar Annette med egna ord om vem Moa var, om åren i väntan, och varför hon idag väljer att dela sin berättelse inom satsningen För varje liv.