Cancer i bukspottkörteln, levern och gallvägarna hör till de mest svårbehandlade cancerformerna. Mikael Björnstedt, professor och överläkare vid Karolinska Institutet, har fått anslag från Cancer- och allergifonden för 2026 till ett projekt som ska kartlägga tumörerna i detalj – och utveckla nya behandlingar som utnyttjar tumörcellens känsliga kemiska balans.
Vid bukspottkörtelcancer ligger femårsöverlevnaden fortfarande runt 10–13 procent, en siffra som knappt förändrats på decennier. Tumörer i bukspottkörtel, lever och gallvägar upptäcks ofta sent, när sjukdomen redan hunnit sprida sig. Cancercellerna är dessutom motståndskraftiga mot behandling, och i bukspottkörtelcancer är tumören dåligt försörjd med blodkärl, vilket gör att cellgifter har svårt att nå fram.
– När patienten väl söker vård har cancern ofta hunnit metastasera, och då finns det i dag inga riktigt effektiva standardbehandlingar. Det är ett allvarligt problem som länge fått för lite uppmärksamhet, säger Mikael.
Tumörens biologi i fokus – inte bara diagnosen
I stället för att enbart utgå från vilket organ cancern sitter i riktar Mikael Björnstedt blicken mot tumörens egna egenskaper – dess biologi och kemi.
– Historiskt har cancervården behandlat alla patienter med samma diagnos på ungefär samma sätt. Men det är väldigt grovt. Två tumörer i samma organ kan skilja sig enormt mycket åt biologiskt. Vi vill förstå varför just den här cellen blivit en tumörcell – och hitta dess akilleshälar, säger han.
En sådan svag punkt är de så kallade redoxprocesserna, snabba kemiska reaktioner som styr cellens balans mellan elektroner och därmed vilka gener som aktiveras. Tumörceller har ofta en hög aktivitet av de enzymer som upprätthåller den balansen – och blir därför extra känsliga när den rubbas.
Selen som dödar tumörcellerna – men skonar de friska
Det är precis den känsligheten forskargruppen utnyttjar. I laboratoriet har man behandlat tunna skivor av tumörvävnad från patienter med lever- och bukspottkörtelcancer med selenföreningar.
– Samtliga tumörceller dör medan de normala cellerna förblir intakta. De koncentrationer vi använder i laboratoriet är helt tolerabla för människa, vilket vi har visat i en klinisk studie, säger Mikael.
Parallellt genomför gruppen en omfattande kartläggning av tumörer från patienter med cancer i bukspottkörtel, lever och gallvägar, i ett nätverk av experter inom olika fält. Syftet är både bättre diagnostik och nya behandlingsmöjligheter – och arbetet har redan gett resultat för enskilda patienter.
– Av 80 analyserade patienter har vi hittat behandlingsbara mutationer hos cirka 20 procent. De här patienterna hade annars inte fått möjlighet till riktad behandling.
Vilken nytta kan dina studier leda till för patienter, och inom vilken tidsram?
– Patienter som i dag står utan effektiv behandling kan genom våra studier få tillgång till nya behandlingsformer och bättre diagnostik. Projektet är en integrerad del av kliniken, och vi förväntar oss en snabb implementering i klinisk rutin. Särskilt den diagnostiska delen räknar vi med att kunna införa till vissa delar redan de närmaste åren, säger Mikael.
Vad hoppas du uppnå med projektet på längre sikt?
– Vår målsättning är att patienter med de här i dag obotliga tumörformerna framgent ska kunna erbjudas en skräddarsydd behandling som leder till bot och lindring, och till en kraftigt förbättrad prognos. Om jag blickar tio år framåt hoppas jag att vi kraftigt har höjt de mycket låga femårsöverlevnadssiffrorna. Ett första steg vore att nå 20–50 procent. På sikt är målet förstås att kunna behandla och bota alla patienter, säger han.
Att arbeta med cancerformer som har så låg överlevnad kan vara tungt – vad ger dig drivkraft?
– Man kan inte vara forskare om det inte är ens största intresse. Det handlar om nyfikenhet, envishet och viljan att hela tiden förstå lite mer. Och de här cancerformerna har länge fått för lite uppmärksamhet, delvis eftersom få patienter överlever länge nog att bli ambassadörer för sin sjukdom. Någon måste driva frågan, säger Mikael.
Stödet gör forskningen möjlig
Forskning bygger helt på externa anslag, och för svårbehandlade cancerformer har resursbristen varit särskilt kännbar.
– Utan finansiering kan vi inte anställa personal, köpa utrustning eller driva kliniska studier. Det finns inga garanterade basmedel. Ideella forskningsmedel är därför avgörande – de ger oss möjlighet att följa de mest lovande spåren tidigt, även när de innebär en större risk, säger Mikael.
Han vill skicka ett varmt tack till alla givare som gör arbetet möjligt:
– Ett stort och varmt tack till er som stödjer forskningen! Ni skapar uppmärksamhet, medvetenhet och i förlängningen de resurser som krävs för verkliga framsteg. Varje gåva, stor som liten, är en investering i vår gemensamma framtid och ett konkret sätt att bidra till att de mest svårbehandlade cancerformerna en dag inte längre ska vara just det, avslutar Mikael.