Efter att ha förlorat sin nära vän i en ovanlig cancerdiagnos bestämde sig Axel Mönnich för en stor utmaning – att omvandla sorgen till livsviktig cancerforskning för unga som drabbas, i en kamp där varje insamlad krona kan rädda liv.
Axel Mönnich förlorade sin nära vän Axel Wenström i ovanlig cancer för drygt ett år sedan. Nu gör han en Ironman 70.3 i Jönköping för att samla in pengar i Axels minne och till satsningen För varje liv.
– Jag bestämde mig för att göra det här i Axels minne i praktiken bara några dagar efter att han gått bort. Jag ville göra något för att utmana mig själv på samma sätt som Axel hade blivit utmanad av livet. Det går självklart inte att jämföra med det han gick igenom, men jag visste att jag ville göra något – pressa mig själv till något som är väldigt svårt för mig, något som kräver både förberedelse och beslutsamhet, precis som Axel hade.
Fantastisk relation
De två lärde känna varandra under högstadietiden i Göteborg, träffades då och då under tonåren, men mer regelbundet när båda hade flyttat till Stockholm. Där byggde de vidare på sin gamla relation och lärde känna varandra på ett djupare plan.
– Vår relation var fantastisk. Ofta hängde vi hemma hos mig eller hemma hos Axel och njöt av helger och vardagar tillsammans – middagar, ute på drinkar och liknande. Vi var alltid otroligt transparenta med varandra, gav varandra feedback när det behövdes, men stöttade också varandra när vi gick igenom tuffa perioder. Det var helt enkelt en otroligt öppen relation, helt villkorslös, vilket var fantastiskt. Axels finaste egenskaper var hans otroliga empati och generositet. Han var oerhört omtänksam mot andra människor och så fantastisk på att se alla för dem de var och verkligen hjälpa dem att bli den bästa versionen av sig själva. Han hade alltid ett leende på läpparna.
Att Axel Wenström skulle gå bort fanns aldrig på kartan för någon av dem. Under behandlingen träffades de ofta, peppade varandra och blickade framåt. I grund och botten såg de diagnosen som något på vägen i livet – inget som tyvärr skulle ta Axels liv.
Otrolig utmaning
Trots att Axel Mönnich aldrig tidigare gjort något lopp på den här nivån, är han redo för 1,9 kilometer simning i Munksjön, cykling på kuperade vägar i 90,1 kilometer och 21,1 kilometer löpning genom Jönköping. Han har förberett sig både fysiskt och mentalt genom mycket research om hur man genomför den här typen av lopp. Förutom löpträning har det också blivit många timmar på cykel under vintern, dels virtuell cykling hemma i lägenheten men också på gymmet flera gånger i veckan. På senare tid har han även simtränat en del.
– Mentalt är det förstås svårt, eftersom det innebär mycket stress och man känner hela tiden att man inte gör tillräckligt. Jag har behövt prioritera, men också leva livet med en viss balans och inse att jag inte kan träna för det här hela tiden, med tanke på jobb, familj och så vidare.
Det har funnits många tillfällen då Axel Mönnich har tvivlat om han ska klara den här utmaningen. Bland annat räknar han med att loppet tar mellan sex och sju timmar, vilket skrämmer honom.
– Utan Axels bortgång vet jag inte om jag ens hade kunnat föreställa mig att genomföra ett lopp av den här kalibern. Det har varit en enorm väckarklocka och jag känner att jag gör loppet för oss båda. Jag vet att jag har Axel med mig och att vi i grund och botten gör det här tillsammans. Det är min största motivation, men också mitt största stöd och min största hjälp i att lyckas och möta den här utmaningen tillsammans.
– Det är otroligt viktigt för mig att pengarna går till Axels minne. En stor majoritet av de medel som samlas in, särskilt i Sverige, går till forskning kring “vanligare” cancerformer än den som Axel hade. Därför är det avgörande för mig att pengarna går till just den här forskningen och i Axels minne.
Pengar till Axels minne
Axel Mönnich har startat en fundraising med syfte att dra in pengar till satsningen För varje liv. De pengar som kommer in öronmärks för forskning kring ovanliga cancerformer.
– Det är otroligt viktigt för mig att pengarna går till Axels minne. En stor majoritet av de medel som samlas in, särskilt i Sverige, går till forskning kring “vanligare” cancerformer än den som Axel hade. Därför är det avgörande för mig att pengarna går till just den här forskningen och i Axels minne.
Axel Mönnich menar att det här loppet betyder så mycket mer än bara det han gör. Pengarna han samlar in är mycket viktiga, men det handlar också om att sprida medvetenhet till så många människor som möjligt. Att cancer är något som alla på något sätt drabbas av, att forskningen i slutändan inte räcker till, och att vi måste göra mer.
– Vi måste stötta varandra och stötta sjukvården och forskningen för att inte låta människor som Axel gå bort.
Springer tillsammans
I slutändan är den viktigaste drivkraften Axels minne och hur hårt han kämpade. Och det är också något Axel Mönnich bestämt sig för att tänka på under loppet för att ta sig i mål. Han vill hedra Axel så mycket han bara kan och tror att det kommer att vara en fantastisk känsla när han går över mållinjen, men också väldigt känslosam.
– Om Axel stod vid mållinjen skulle han förstås säga att jag gjort ett bra jobb och att saken är otroligt viktig. Sedan skulle han säga att det är dags att gå och ta en drink, med ett leende på läpparna.
Genom att förlora en nära vän vid 22 års ålder och omvandla sorgen till fysisk kraft, har Axel Mönnich visat att det går att göra skillnad, även när mörkret är som djupast. Kampen mot klockan pågår under IRONMAN 70.3, men kampen för livet och forskningen fortsätter långt efter att mållinjen har passerats.
Axel Mönnich insamling till minne av Axel hittar du här: