“GÅ MOT STRÖMMEN – DET KAN LÖNA SIG”
Miljöpristagarna öppnar sig för Anita Lagercrantz-Ohlin

Fr v fondens Sören Gyvall. Lars och Thomas Gustafsson, prisutdelaren miljöminister Kjell Larsson, Björn Gillberg och fondens Lennart Sparell

Uppställning i Nubiska rummet i riksdagshuset för fotograf ANDREAS OGDEN efter
utdelning av Miljömedicinska priset, 250 000 kr till vardera av Lars Gustafsson och
Björn Gillberg. Fr v fondens Sören Gyvall. Lars och Thomas Gustafsson, prisutdelaren
miljöminister Kjell Larsson, Björn Gillberg och fondens Lennart Sparell.


Reportern Anita Lagercrantz-Ohlin intervjuar Björn Gillberg och Lars Gustafsson.
Reportern Anita Lagercrantz-Ohlin intervjuar
Björn Gillberg och Lars Gustafsson.

Björn Gillberg, vårt lands vandrande miljövårdsmonument, fil lic i genetik, behöver egentligen ingen presentation. Sedan 60-talet har han varit en envist skrällande väckarklocka, som av etablissemangen i elfenbenstornen kallats sånt som “stollig fågelskådare”.

Han hävdade att bekämpningsmedel, och inte ens vanliga livsmedelstillsatser,

hade testats och pekade på sambandet mellan mutagena effekter och cancer- och allergirisker. Med mera dylikt som kommersiella intressen inte vill lyssna till.

Kraftigt genomslag fick han först när han satte sig i TV-rutan och tvättade en skjorta i ett känt och populärt gräddersättningsmedel – Prädd. Den blev fin och ren.

I uppståndelsen passade han på att framkasta att många andra ting som vi dagligen använder innehåller diskutabla kemikalier. T ex barnmat, industriskalad potatis, bisulfathaltigt vin, blöjor.

Det ledde till landsomfattande bojkottaktioner från konsumenterna.

Fabrikanter och myndigheter tvingades lyssna, I viss mån.

Motståndet var fortfarande hårt. Tidigt, cirka 20 år innan det bekräftats av vetenskapliga studier, varnade han för fenoxisyrapreparat inom jord- och skogsbruk, och för hormoslyr.

I dag var det en luttrad man, mindre arg och mer resignerad än förr, diplomatisk men ingalunda uppgiven, som stod i riksdagens nubiska rum och sa – när man testat järnvägsgiftet i tjugo år och funnit det ofarligt fick nästan alla som hållit på med det mjukdelscancer.

Björn Gillberg höll ett slags brandtal också i prismottagandets stund:

“Mord med statligt tillstånd” är titeln på Gillbergs senaste bok, tillsammans med Arthur R Tamplin. Vetenskapsakademien och Kemikalieinspektionen hävdade att deras slutsatser var fel. Senare bekräftades de av Arbetsmiljökommissionen.

Vårt inre universum viktigare än rymden
Av ANITA LAGERCRANTZ-OHLIN

Att prata med Lars Gustafsson, docent i fysiologi, är som om ögonen tittar på Cosmonovabio.

– Tänk om det satsades lika mycket på biomedicinforskning som på rymdforskning. Vårt inre universum ligger där och väntar.

Når Lars Gustafsson – född i Lund – i sin första gröna läkarungdom försökte tänka efter vad som kändes allra viktigast, såg han för sig astmasjuka berg som kippar efter luft.

Någon tjänst på en allergiavdelning fick han inte utan tog lite motvilligt ett mer tekniskt jobb på Institutet för Miljömedicin.

Tur i oturen. Där blev han först i världen med upptäckten att NO, kväveoxid, finns i vår utandningsluft, och att astmapatienter har högre halt i sin utandning. Detsamma gäller andra allergiska sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.

Lars Gustafsson levererar ett engagerat litet föredrag, värt att markeras på följande sätt:

“Det är viktigt att fördjupa sig i teoretisk forskning utan att försjunka i inomvetenskapliga problem. Om man hela tiden tänker på vad i forskningen som är av intresse för sjuka människor då måste man göra vissa val som skärper ens tänkande.

Seendet blir då vidare, man kan höja relevansen i sin verksamhet. Min upptäckt kommer ju inte patienterna till godo om man inte tar fram instrument.

Vi har utvecklat en apparat som kan mäta NO i en enda utanding. Den finns nu på forskarlaboratorier världen över för utvärdering, men kostar 30 000 kronor.

Nu har jag sökt fyra forskarpatent för utveckling av billigare patientapparater och startat två aktiebolag som blivit ett, med målet att börsintroduceras. Fem personer jobbar heltid.

Det fascinerade med forskning är att man aldrig vet vad som finns om hörnet. Trots föra årets nobelpris för upptäckten att NO bildas i kroppen tror jag inte vi förstått betydelsen fullt ut.

Hela konceptet är början på nya perspektiv. Svenska forskare har knappast uppmärksammat att amerikanska kolleger, som förhoppningsvis kommer hit på symposium i höst, har funnit att NO-enzymerna också innehåller zink.

Om man kan koppla störningar i zinkmetaller i kväveoxid till sjukdom kan det komma en ny våg med ytterligare öppningar gällande giftiga metallers inverkan på kroppen.”