Björn Nordström och Bo Forslind
Björn Nordström och Bo Forslind
Cancer- och Allergifondens miljöpristagare 1998

Björn Nordenström, professor emeritus i klinisk radiologi, född i Ragunda i Jämtland, påbörjade sina medicinstudier i början av 1940-talet. Han har arbetat vid Karolinska Sjukhuset, Sabbatsbergs Sjukhus och universitetssjukhuset i Ann Arbor, USA. Han har varit medlem av Nobelförsamlingen, en tid som dess ordförande. Han har tilldelats “Linus Pauling Award” och utsetts till “Man of the Year” vid den internationella kongressen för traditionell kinesisk medicin i San Francisco 1988.

Nordenström har bidragit med mycket inom den kliniska radiologin, bl a utvecklandet av olika röntgenkontrastmedel och lösandet av svåra frågor när det gäller röntgen av kranskärl och hjärta. Många av hans innovationer betraktas idag som standardrutiner inom radiologin, men Björn Nordenström verkade i en tid då detta långt ifrån var standard. Han ligger bakom finhåltekniken vilken ledde till att man kunde upptäcka och diagnosticera olika tumörer, bl a bröstcancer, på ett mycket tidigare stadium.

Han prövade möjligheten att behandla tumörer i kroppen med utifrån pålagda elektriska och magnetiska fält. För detta fick han utstå hård kritik på det nationella planet, men paradoxalt nog var det samma teorier som ledde honom ut i den internationella vetenskapliga forskareliten. Man har numera anammat hans metoder på många ställen i världen.

Oförtröttligt har Björn Nordenström arbetat vidare. På senare år har han formulerat en teori om kroppens inre slutna elektriska kretslopp. Enligt denna har vi människor ett inre signalsystem vilket utnyttjar slutna biologiska elektriska strömmar. Björn Nordenströms pionjärarbete här gav en stabil grund för nya fenomen såsom frågor om nervväxt efter pålagda elektromagnetiska fält, sår- och benläkning, och medicinska effekter av mobiltelefoner och bildskärmar.

Bo Forslind, född i Järvsö i Hälsingland, började sina läkarstudier vid Karolinska Institutet 1956. Under fjärde terminen träffade han sin blivande handledare, den unge professorn Arne Engström. De arbetade med röntgenkristallografiska och mikro-radiografiska analyser, först av
s k fleboliter som är förkalkade blodkroppar i vener.

Att Forslind knöt fruktbringande kontakter med Björn Afzelius och Godfried Roomans, några av förgrundsgestalterna inom elektronmikroskopi och röntgenfysik, pekar på den kvalitativt goda position som han snabbt skaffade sig.

Har var tidigt ute med att använda de nya metoder som växte fram, bl a den så kallade PIXE-analysen, en metod som idag har störst intresse inom olika tungmetall-belastningsfrågor. Snart stod också atopiskt eksem i brännpunkten och många grundläggande studier gjordes under 1980-talet.

Bo Forslinds bidrag till s k “domän-mosaikmodellen”, presenterad i sin helhet 1994, har gjort honom mycket känd internationellt. Den beskriver skeenden i hudens barriär som håller hudens hornlager mjukt och fuktigt.

Modellen kan appliceras också på andra problemställningar inom området överkänslighet och allergi.

Bo Forslind engagerade sig tidigt i undervisningen för bl a blivande läkare. Studenterna gav honom sin finaste pedagogiska utmärkelse “Mäster” 1972.

Bo Forslind brukar själv karaktärisera sin verksamhet som liten och ej så glamorös som tex molekylärbiologi. I det tysta har han gått sin egen väg, inte alltid med stöd, inte alltid utan motstånd.