Tester för att hitta urinblåsecancer tidigt

Porträttfoto på Susanne Gabrielsson.
Susanne Gabrielsson. Foto: Stefan Zimmerman.

Projekt: Extracellulära vesiklar som biomarkörer och som mål för nya behandlingsstrategier

Forskare: Susanne Gabrielsson, professor

Forskningsinstitut: Karolinska Institutet

Anslag: 2024

Urinblåsecancer dödar ca 700 personer per år i Sverige, men mångdubbelt fler påverkas eftersom många måste operera bort sin urinblåsa. Vi behöver markörer för vilka patienter som svarar på cellgifter eller inte, för bestämma vilka som ska få cellgifter innan operation och vilka som behöver avlägsna urinblåsan direkt, och vilka som inte behöver göra det. Vi behöver också bättre behandlingsmetoder för urinblåsecancer, eftersom många inte svarar på dagens behandlingar.

Alla celler kan släppa ut små membranbubblor, extracellulära vesiklar (EVs), som kan skicka information mellan celler. EVs från cancerceller stänger av immunsvar, och kan därmed bidra till att cancer sprids, medan EVs från immunceller kan stimulera andra immunceller. EVs kan därför användas som markör på hur en cell mår, och eftersom de även kan påverka andra celler, kan de bidra till cancerspridning.

Vi vill kartlägga vilka proteiner som finns i EVs i urin och blod i urinblåscancerpatienter. När vi får fram ett antal kandidatproteiner, byter vi till en metod där vi tittar på kombinationer av proteiner på enskilda EVs, för att utveckla
nya tester för sällsynta, sjukdomsrelaterade EVs. Vi studerar också funktionen av dessa proteiner genom att tillsätta EVs till immunceller, och här hoppas vi kunna hitta nya molekyler som är viktiga för cancerprogression eller metastasering. Dessa blockeras i funktionella försök för att avgöra deras funktion.

Vi tror att EVs som utsöndras från cancercellerna och som hittas i urinen eller i blod kan användas som markörer för om man har cancer, och om man kommer svara på cellgifter eller om man har olika grad av progression. Därför vill vi hitta samband mellan proteinprofilen på EVs med patientens status eller prognos. Sedan vill vi utveckla förenklade, specifika tester för cancer.
De funktionella studierna kan hitta vilka EVs som påverkar immunceller att fungera sämre, och därmed få cancern att
spridas. Vi vill här hitta specifika proteiner på EVs som kan blockeras, för att testa i klinisk användning.

Vårt arbete tror vi kan leda till nya tester för tidig cancerupptäckt och för att välja behandling. Detta skulle kunna
implementeras inom 3-5 år. Vi vill även utveckla nya behandlingsmetoder, antingen genom att målsöka farliga cancerEVs t.ex. med antikroppar, eller genom att blockera produktionen av farliga EVs. Detta skulle kunna göras inom 5-10 år.