Projekttitel: ”Extracellulära vesiklar som mål för cancerterapi och som biomarkörer i cancer”

Namn på forskare: Susanne Gabrielsson

Titel: Professor

Kategori: cancer

Exosomer, naturliga nanobubblor som kan bli måltavlor i cancerbehandling eller nya sjukdomsmarkörer för cancer

Bakgrund:

Urinblåsecancer dödar ca 700 personer per år i Sverige, men mångdubbelt fler påverkas. Den är tre gånger så vanlig hos män som hos kvinnor, och är den 7: e vanligaste cancern hos män. Tyvärr har diagnosen och överlevnadsgraden för urinblåscancer inte förbättrats under de senaste 15 åren. Rökning och miljöexponering för kemikalier, t.ex. på arbetsplatsen, men också för arsenik i miljön, är de största riskfaktorerna. Patienter där cancern har trängt in i muskeln runt urinblåsan har dålig prognos på grund av metastatisk spridning, med höga återfall även efter avlägsnande av urinblåsan (cystektomi). Om man visste vilka patienter som svarar på cellgifter eller inte, skulle man kunna bestämma vilka som ska få cellgifter innan operation och vilka som behöver genomgå cystektomi direkt. Vi behöver bättre biomarkörer för detta. Även biomarkörer för att hitta tidig cancer direkt i urinen skulle underlätta diagnos och tidig behandling.

De flesta celler i kroppen kan släppa ut små bubblor av cellmembran, exosomer, även kallade extracellulära vesiklar. De består av ett membran och innehåller en massa information i form av proteiner, fettsyror och RNA som kan reglera funktion och aktivering av mottagarcellerna.
Exosomer finns i kroppsvätskor, och man kan producera exosomer i provrör. Exosomerna kan då ha liknande funktion som hela celler, men fortfarande förstår man inte helt hur de fungerar. Exosomer från immunceller som odlas i provrör kan stimulera immunsvar och därmed t.ex. hämma tumörtillväxt, och detta testas nu i kliniska studier mot cancer. Däremot verkar exosomer från cancerceller hämma immunförsvaret som då stängs av och därmed inte kan döda cancercellerna.

Frågeställningar och projekt:

Vi vill kartlägga vilka proteiner och enzymer som finns i exosomer från urinblåscancerpatienter. Vi tror att exosomerna kan bidra till att cancer sprids, och vi vill förstå dessa mekanismer. Vi gör detta genom att samla exosomer från urin och analyserar hela proteininnehållet. När vi sedan får fram ett antal kandidatproteiner, byter vi till  en metod där vi tittar på kombinationer av proteiner på enskilda exosomer. Vi tror att
exosomerna som utsöndras från cancercellerna och som hittas i urinen kan användas som markörer för om man kommer svara på cellgifter eller ej. Därför vill vi utveckla metoder för att studera dessa i detalj, och därmed kanske hitta nya tester för cancer, och för om man
kommer svara på behandling eller ej.

För att studera den funktionella betydelsen av dessa proteiner på exosomerna, tillsätter vi exosomer till immunceller eller cancerceller och mäter hur de reagerar. Genom att blockera enskilda proteiner på dem kan vi se vilka proteiner som är ansvariga för effekten.

Betydelse:

Exosomer är som en flaskpost som cellen skickar ut, och de innehåller information om avsändar- och mottagarcellen, samt har ett budskap. Om vi förstår hur de fungerar i cancer, kanske vi kan hitta sätt att stänga av dessa, och därmed få nya sätt att behandla cancer. Exosomer från urin eller blod skulle dessutom kunna bli ett nytt diagnostiskt test för att se hur sjuk patienten är, eller hur den ska behandlas. Ett enkelt men säkert urin- eller blodtest skulle minska risken för onödig eller felbehandling, och skulle kunna leda till minskat lidande för patienten och lägre kostnader för sjukvården och samhället.