Projekt: Ovarialcancer – tidig detektion och evolution av histologiska subtyper och deras mikromiljö
Forskare: Ingrid Hedenfalk, professor
Forskningsinstitut: Lunds universitet
Anslag: 2023
Omkring 700 kvinnor drabbas årligen av äggstockscancer (ovarialcancer) i Sverige. På grund av diffusa symptom diagnostiseras sjukdomen ofta i avancerade stadier då spridning redan skett och prognosen är därför dålig. Den viktigaste behandlingsmodaliteten är kirurgi, vilket oftast följs av kemoterapi. Dock utvecklar en stor andel av patienterna återfall på grund av behandlingsresistens. Ovarialcancer är också en heterogen sjukdom med stora biologiska, genetiska och kliniska skillnader, men det finns inga biomarkörer för att säkerställa den enskilda kvinnans prognos eller behandlingssvar. Den största gruppen av epitelial ovarialcancer utgörs av den så kallade höggradiga serösa subtypen. En mindre vanlig form av ovarialcancer, den klarcelliga typen, har tidigare visats vara vanligare hos kvinnor som tidigare i livet diagnostiserats med endometrios, växt av livmoderslemhinna utanför livmodern. Ökad förståelse för de mekanismer som ligger bakom utvecklingen av de olika typerna av ovarialcancer skulle kunna leda till tidigare upptäckt, bättre behandlingsmöjligheter och därmed förlängd överlevnad. Tidig upptäckt av ovarialcancer är den faktor som har störst betydelse för överlevnaden.
Vi avser i de planerade projekten att undersöka de mekanismer som ligger bakom utvecklingen av de olika typerna av ovarialcancer. Vi vill förstå vilka celler som är involverade och hur de förändras för att utvecklas till cancerceller. Detta kommer att undersökas dels bland kvinnor som löper stor ärftlig risk att utveckla ovarialcancer på grund av mutationer i bröst- /ovarialcancergenerna BRCA1 eller BRCA2 och som opererat bort äggstockar och äggledare i riskreducerande syfte och dels bland kvinnor som haft endometrios och som senare utvecklar ovarialcancer. Den förstnämnda gruppen löper risk att utveckla höggradig serös ovarialcancer och den andra gruppen löper risk att utveckla klarcellig och endometrioid ovarialcancer. Vi undersöker även möjligheten att upptäcka ovarialcancerspecifika DNA-markörer i den typ av vätskebaserade cellprover som idag används vid cervixcancer-screening. Känsliga metoder kommer att användas för att försöka upptäcka markörer innan kvinnor utvecklar symptom. Tidig detektion av ovarialcancer skulle radikalt förbättra överlevnaden. Vi kommer även att utvärdera biomarkörer som skulle kunna användas för att identifiera patienter som har god chans att svara på den givna behandlingen. Vi använder metoder såsom djupsekvensering av DNA och ”spatial profiling” där en stor mängd RNA eller proteiner analyseras simultant i vävnadssnitt.
Resultaten kan ha betydelse för en stor grupp kvinnor som drabbas av ovarialcancer, men där det idag inte finns tillräckligt effektiva behandlingar eller screeningverktyg. Kombinationen av molekylära och beräkningsbiologiska analyser i kliniskt välkarakteriserade patientmaterial ger oss en mycket god möjlighet att öka kunskapen om de biologiska mekanismerna som styr uppkomsten av ovarialcancer och dess kliniska implikationer. Vi hoppas kunna utveckla metoder och biomarkörer för tidig detektion och för behandlingsrespons. Vi undersöker cancercellernas egenskaper men även den så kallade mikromiljön i vilken cancern uppstår då det tidigare visats att mikromiljön kan ha betydelse både för tumörers uppkomst och dess svar på behandling. Tidig detektion skulle leda till bättre behandlingsmöjlighet och förbättrad överlevnad för kvinnor som drabbas av ovarialcancer och behandlingsprediktiva biomarkörer skulle öka möjligheten att uppnå precisionsbehandling för varje enskild patient.